59. Framtidens vägskäl
Innan sommaren skickade jag in en ansökan till svenska försvarsmakten och dess aspirantutbildning/officersutbildning. Den den 30 oktober fick jag besked att jag passerat den första gallringen och var därmed kallad till en mönstring i Skövde 10 dagar senare.
Jag tillbringade en helg i skövde med att genomgå intervju, medicinska tester, begovning och interligenstest. Därefter började den riktiga väntan. Den 18 november ung kl 9:30 på morgonen får jag ett mail som vill bekräfta att jag fortfarande är intresserad och om jag vill fullfölja utbildningen om beskedet blir possetivit. Mailet avslöjar även att mitt riktiga svar skall anlända v48.
Inte en dag förtidigt så anländer ett mail från försvarets rekryteringsenhet v 48, fredagen den 27 november kl 13:37. Mailet bekräftar att jag är antagen till aspirantutbildningen 2010. Så snart, eller rättare sagt den 11 januari så inleder jag min kariär mot att förhoppningsvis kunna titulera mig Första Sergant Simon Hultin!
58. I mina vilstna vildaste fantasier
I går kväll när jag satt och spelade chack, som är ett spel som ingår som standad spel på Camillas bärbara dator, så hörde jag det välbekanta ljudet av Camillas och Johannas trötta släpande steg efter en hård dags arbete. Så fort dom kommit innanför dörren och retat mig för att jag satt och spela chack mot datorn, så började jag den intensiva utfrågningen anvgäende kvällens framgångar. Efter utfrågningen så tänkte jag fullfölja mitt uppdrag och skriva ett inlägg om mina framgångar. När jag öppnat upp sidan för att skriva in namn och lösen så var sidan under ombygggnad och efter som klockan var efter 00:00 så hade denna prosses slagit i verket.
Mina framgångar var dock ringa. Det enda jag lyckades gissa rätt på var när flickorna slutade jobbet och jag var nära att pricka tiden när Johanna lämnade undervåningen. Jag missade tiden med unge 10 minuter. När det gäller antal gäster och mängden drickspengar så var jag helt ute och cyklade. Igår lyckades vi tjäna ihop över 800 kr, som är en riktigt bra prestasion på en tisdag.
Det var allt för nuläget, Over and Out!
57. I mina ensama vildaste fantasier
Jag tror att den över garderoben har haft mellan 25 och 30 gäster första sittningen och möjligtvis något mer på andra. Säg mellan 30 och 40 gäster på andra. Gaderoben på första våning har ca 60 gäster som på en tisdag går relativt tidigt. Jag skulle gissa på att den som arbetar på första våning får lämna vid ung 22:45, möjlitvis 23:00 Jag gissar att sdem båda kommer att sluta mellan 23:45 och 24:15.
När det gäller dricksen så tror jag att min flickor kommer att ta med sig ungefär 250 till 300 kr (norska kroner). Detta är vilda gissnignar men ändå byggda på viss logik och erfarenhet. Ungefär kl 24:30 kommer jag att publicera svaret, detta förutsätter att inget oväntat händer, i stil med jag inte får kontakt emd internett eller att flickorna slutar senare än jag beräknat.
56. Minut för minut, timme för timme
Dem närmsta dagarna som har fortlöpt har jag ägnat åt ett kärt återseende. Jag har plockat fram tv-spelet som har hyllat sedan släppningsdag och vars föregångare fått samma stående ovationer. Jag har sedan två dagar tillbaka trätt in i rollen som "Sergent Fenix", och under min ledning så ställs "Delta squad" inför nya utmaningar i "Gears of War 2". Trotts att jag i spelets värld gör hjältedod och plöjer igenom horder av våran hjords inkräktare och svurna fiender så kryper ändå dagarna sakta sakta förbi. Sekund för sekund, minust för minut och timme för timme.
55. Skitiga strumpor och fyrkantiga ögon
54.Statusrapport
Jag föredrar att inte använda denna blogg som någon nyhetssida om mig själv med tanke på att jag ïnte är särskilt duktig på att skriva så att sådant blir intressant. Men med tanke på min distans hemmifrån så känner jag mig nu tvungen att avge en lägesrapport.
Dem närmsta två veckorna som jag tillbringat i Oslo har bårde varit varierande och långrandiga. Jobbet och tillstor del fritiden består av samma aktivitet varje dag. Kliva upp vid 10:00 tiden för att äta frukost, dags aktiviteten är antingen tv-spel, tränga, läsa eller promenera. Vid 14:00+ äts lunch för att vid 15:45 bege oss av till arbetet. När vi anländer till jobbet så följer vi vårt arbetschema som vi alla tre kommit överäns om och för det mästa flyter allt på som det skall.
Trotts detta nästan monotoma liv så är livet i Oslo varierande. Vi stöter ständigt på nya problem, som exempel tappandet av arbetstimmar, en betydligt lägre driks och att vår lön potensielt kan ha satts in på ett gammalt ikke existerande konto. Även Johannas hemmresa var en variation som ändrade på mycket, jag och Camilla blev ensama i vårt kollektiv och vi var tvugna att alltid jobba ensamma i 8 timmars passen.
Nu är det jag och Johanna som är ensamna efter som Camilla har lämnat oss för en hemmfärd på två dagar där hon sakll plocka med sig allt hon glömt vid avresan förra gången.
Överlag mår vi bra, vi har lyckats tvätta på jobbet en gång, lagt undan pengar till mer än halva hyran och jag har spelat ut två och ett halvt tv-spel.
För att inte helt tappa denna bloggs huvudsakliga syfte så tänkte jag bifoga en lista på dem spel jag har med och vilka av dem jag har gått igenom på Norskt teritorium.
[X] Opration Flash Point; Dragon Rising
[X] Halo 3; ODST
[X] Mass Effect
[ ] Gears Of War
[ ] Gears Of War 2
[ ] Assasins Creed
[ ] Star Wars; Force Unleashed
[ ] Fable II
Detta var allt för nu, Over and Out!
53. Nazist och soldat i tredie riket
Det kan låta otroligt, men bara sedan senaste inlägget har jag lyckats ta mig igenom den ung 280 sidor långa berättelsen "Fångad av hakkorset" skriven av Bruno Manz. Detta tror jag till största del beror på att vi på arbetet inte haft särsklit mycket att göra och dem gäster som har besökt resturangen har desutom inte varit till något besvär.
Boken handlar om Bruno Manz själv och hans liv som nazist i ett Tyskland under Hitlers regime. Hans far är trogen medlem av nazist partiet och han själv tar snart värvning i Hitlerjugend. Vi får följa honom från att vara barn och offer för Boebbels Propaganda aparat till att han blir soldat uppe vid Ishavsfronten i mot Sovjet.
Jag tycker att boken var väldit intressant då den speglar en nazists liv och inte bara faller in i raden av andravärldskriget böker som visar upp dem amerikanska hjältarna eller offrerna för Himmlers förintelseplan. Dock så känns boken som ett sätt för Manz att få uttryck för sitt dåliga sammvete, han beklagar sig och hittar bortförklaringar till varför han delade ut nazist proparganda och tog värvning i den tyska armen. Dessa urskulder fortlöper igenom hela boken men används mot olika skamfläckar i hans liv.
För utom detta är boken en intressant och välskriven beskrivning av nazityskland ur en propaganda smittad mans synvinkel. Jag vill ändå ge boken 8/10 poäng, framför allt för att den otroliga berättelsen är sann och för att den trots hans urskullder är gripande och håller intresset uppe till sista sidan.
52. En stridsflygare berättar
Boken jag har läst heter Jaktpilot i RAF och är skriven av Geoffery Wellmun. Den är en san historia om Wellmuns egna liv och äventyr inom Royal Air Force. Vi får följa hans dröm om att bli stridspilot och att få flyga Spittfire.
Jag skulle nu såhär i efterhand vilja säga att boken överlag var bra, men jag kan minas många stunder när jag läst den och suckat. I mitten av boken förekommer många upprepningar och handlingen fastnar i många skeden. det märks att Wellmun själv inte är någon författare, för även om beskrivningarna är bra så har han ett begränsat utbud av adjektiv och metaforer. När dessa är slut så tvingas han använda alla om igen för att beskriva ett väldigt snartlikt skeende. Detta gör att man som läsare till viss del tvingar sig igenom vissa partier när handlingen har gått i lås.
Hela boken är dock inte så förfärlig som min beskrivning kan låta. Utan den är i många fall välskriven och väldigt intressant, framför allt om man tidigare har ett intresse för andra världskriget och inte minst flygvapnet. Vi får följa Wellmunds egna tankar som är intressanta med tanke på hans egna perspektiv på kriget och dem faror han blir utsatt för. För mig som inte är så insatt i 1940 talets flygvapen fick mig en ordentlig fakta lektipn inom ämnet som jag uppskattade.
Sammanfattningsvis så är boken klart läsvärd om man har ett grundaat intresse inom ämnet. Personnligen vill jag ge den betyget 7/10, mycket på grund av att slutet hänförde mig.
51. Köksmästare Simon inställer sig för tjänstgörning
¨För ett tag sedan skrev jag att det var bättre förr. Att gårdagens busskort var ett så mycket enklare system än dagens. Jag har skrivit om att vi inte skall låta utvecklingen glida oss ur händerna och jag tycker att modet var snyggare på 30-talet.
Detta är påståenden jag är villig att ta tillbaks, i alla fall mitt påstående att det var bättre förr. Avgörandet till detta beslut grundar sig i en insident jag råkade ut för i köket idag. Camilla hade börjat värma på en stekpanna med fiskpinnar och överlät uppdraget till mig. Detta ger oss inga bra utsikter med tanke på att jag är en fruktansvärd kock och för att stekpannan var av modell gjutjärns-panna. Resultatet blev en fisk och pannerings deg med över pepprat pullvermos. Bona Petit!
50. Åh, det är skönt när mitt Olso är grönt...
49. För er som trodde ni hört allt!
Jag gick till jobbet en helt vanligt fredag efter att ha varit på promenad på Karl Johans gade! Jobbet rullade på som vanligt, jackor inn jackor ut, dricks in, ciggaretpacket ut. dagen verkade att anta vanlig karaktär med lång väntan och fulla gäster.
Efter första halvlek får jag höra ett ryckte. Ett ryckte som får mig till idel öra. Jag följer ryktet och det leder mig till Pablo. Pablo, våran fjolårs bartender. Han jobbade i baren på andra våning när vi jobbade på gästgiveriet förra året.
Jag söker upp honom och han sluter en ögat i en i en flörtig gest, den såkallade typiska Pablo hälsningen. Han kännde igen mig och vi utbytte artighetsfraser. Jag kunnde inte berga mig utan jag rakt på sak, jag var tvungen att veta om ryktet talade sanning.
Pablo sken upp vid min förfrågan och berättade med glädje hur han arbetat på Grand Hotel på Karl Johans gade kvällen innan. Han hade passerat ett bord med två gäster när han hade stannat upp. Han fann något bekant i den ena individen och bestämde sig för att ta kontakt. Pablo klev fram och hörde efter om gästerna var nöjda med allt och fick ett svar på ren Skottsk dialekt. Efter att, som han uttykte det, ha slitit blicken från gästens vackra bordsdam så föll alla bitar på plats.
Mannen som satt framför honom var ingen mindre än Den döda älskaren, Spelkaraktären, den store kunen av sparta Gerard "Leonidas" Butler! Kan ni tänka er, jag har befunnit mig inom en radie av 500 m från Gerard Butler. För er som inte snappade upp det så gick på Karl Johans gade, utanför Grand Hotel den dagen Pablo hade träffat Gerard Butler där. Detta har resulterat i att jag har kännt mig lite bättre än alla andra de senaste dagarna.
Detta var allt från mig Over and out!
48. Teknikens under
Nu är lite mer än en vecka gången här uppe i det kalla. Jag och flickorna jobbar i en garderob på en resturang vid namn Stortorvets Gästgivieri. När allt börjar rulla igång kommer vi att ta hand om 750 gästers ytterkläder dagligen. Dock är väntetiden lång, efter som vi inte har något att göra imellan att kunden anländer tills att kunden har ätit färdigt och vill lämna så finns det mycket tid över till att tänks, läsa och filosofera. En sak jag kom och tänka på igår när jag satt i min ensamhet var att det är sjukt hur tekniken har skenat iväg dem senaste åren. Ta spelen som ett exempel. När jag var i kontakt med min familjs första egna dator så spelade jag ett gammalt 2D Prince of Persia. Idag sitter jag och spelar spel med sådana möjligheter att man kan lägga ner 100 tals speltimmar för att utforska allt.
Då kommer frågan, vem håller tag om dessa utvecklare. När det gäller forskning så sker den under kontrollerade former med mycket ansvar. Men hur mycket tar spelutveklare ansvar för vad deras produkter orsakar. Detta är inget problem i dagsläget men om med lite fantasi tittar in i framtiden några hundra år, hur ser spelindustrin ut då.
Milo är en AI som presnterades på E3 mässan i år. Denna prototyp är vad utvecklarna vill kalla den nya sortens AI, den finns inte än men det är på följande sätt dem vill att den skalll fungera. Igenom en webbkamera sakll Milo kunna läsa av dina utryck och där med dina kännslor, Milo reagerar på dina kännslor på ett inprogramerat sätt och helt plötsligt har en dialog skapats mellan spelare och AI. detta låter ju som en underbar utveckling att vi i spel skall kunna interagera med NPCs bara igenom våra egna kännslor.
Men vem är det som håller koll på denna utveklingen, vem är det som bestämmer när det får räcka, när tekniken går oss ur händerna. Betänk att vi i framtiden skulle använda oss av Milo i hemmet, på kontoret och även inom försvaret. Vad händer om vi låter Milo styra våra bestyckade stridsvagnar och stridflygplan? Om vi låter Milo styra våra hem, i sysslor som att beställa mat, damsuga och hålla oss uppkopplade.
Jag antar att de flesta har sett filmen Terminator. Om vi byter ut Skynett mot Milo vad blir egentligen skillnaden. Vem tar ansvar för den utvecklingen? Är utveckling alltid possetivt? Kan den gulliga pojken Milo bedra oss och bli ett förödande projekt?
Milo E3 2009
47. Ensam eller bara lämnad kvar?
Ensamheten fyllde rummme som en mörk skugga. Tystnad, tystnad, endast ljudet av ett ensligt hjärta ljuder inne i min kropp. Mörkert utanför isolerar mig i mitt rum likt ett kreatur i en hage. Väggarna om kring mig kryper långsamt långsamt närmare mig i ett försök att strypa det sista modet ur min kropp. Civilisationen utanför fönstret känns avlägsen och kontekten med den känns bortglömd. Jag sitter ensam, tyst, skrämd av min egen ensamhet. Ensamheten finns över allt och sträcker ut sina armar för att fånga mig och långsamt släpa mig steg för steg till sin lya. Ensamhetens lya.
Så förklara vissa sin ensamhet eller som ja föredrar att kalla det, min tid för mig själv. Att alltid vara ensam är inget jag skulle vilja utsätta mig för, men att någong gång ibland bli lämnad ensam med händerna fria att göra precis det du själv kännde för är en skön kännsla.
Jag sitter nu ensam i vår lägenhet i Oslo. Camilla och Johanna är på jobbet och har lämnat mig med en to do list som jag själv har skrivit ihop.
Vad Simon skall göra när han är själv:
[x] Sitta vid datorn på obegränsad tid och titta ¨på det senaste från press2play
[ ] Träna tills rutorna immar igen
[ ] Tillbringa en stor del av tiden endast i underkläder
[ ] Klara pågående uppdrag på Opration Flashpoint
[x] Drick te och få gåshud till "Youre a soldier now" från transformers
[ ] Ducha riktigt länge utan att någon ber dig att sluta
Som ni ser har jag mycekt kvar att göra men jag har gott om tid på mig!
