52. En stridsflygare berättar
Under min vistelse här i Oslo har mitt likt mina arbets- och levnadskamraters bokläsande ökat markant. Jag vill dock inte påstå att jag jag lyckats plöja igenom lika många böker som dem, men för min del så har jag lyckats läsa fler böcker än jag vanligtvis gör per år.
Boken jag har läst heter Jaktpilot i RAF och är skriven av Geoffery Wellmun. Den är en san historia om Wellmuns egna liv och äventyr inom Royal Air Force. Vi får följa hans dröm om att bli stridspilot och att få flyga Spittfire.
Jag skulle nu såhär i efterhand vilja säga att boken överlag var bra, men jag kan minas många stunder när jag läst den och suckat. I mitten av boken förekommer många upprepningar och handlingen fastnar i många skeden. det märks att Wellmun själv inte är någon författare, för även om beskrivningarna är bra så har han ett begränsat utbud av adjektiv och metaforer. När dessa är slut så tvingas han använda alla om igen för att beskriva ett väldigt snartlikt skeende. Detta gör att man som läsare till viss del tvingar sig igenom vissa partier när handlingen har gått i lås.
Hela boken är dock inte så förfärlig som min beskrivning kan låta. Utan den är i många fall välskriven och väldigt intressant, framför allt om man tidigare har ett intresse för andra världskriget och inte minst flygvapnet. Vi får följa Wellmunds egna tankar som är intressanta med tanke på hans egna perspektiv på kriget och dem faror han blir utsatt för. För mig som inte är så insatt i 1940 talets flygvapen fick mig en ordentlig fakta lektipn inom ämnet som jag uppskattade.
Sammanfattningsvis så är boken klart läsvärd om man har ett grundaat intresse inom ämnet. Personnligen vill jag ge den betyget 7/10, mycket på grund av att slutet hänförde mig.
Boken jag har läst heter Jaktpilot i RAF och är skriven av Geoffery Wellmun. Den är en san historia om Wellmuns egna liv och äventyr inom Royal Air Force. Vi får följa hans dröm om att bli stridspilot och att få flyga Spittfire.
Jag skulle nu såhär i efterhand vilja säga att boken överlag var bra, men jag kan minas många stunder när jag läst den och suckat. I mitten av boken förekommer många upprepningar och handlingen fastnar i många skeden. det märks att Wellmun själv inte är någon författare, för även om beskrivningarna är bra så har han ett begränsat utbud av adjektiv och metaforer. När dessa är slut så tvingas han använda alla om igen för att beskriva ett väldigt snartlikt skeende. Detta gör att man som läsare till viss del tvingar sig igenom vissa partier när handlingen har gått i lås.
Hela boken är dock inte så förfärlig som min beskrivning kan låta. Utan den är i många fall välskriven och väldigt intressant, framför allt om man tidigare har ett intresse för andra världskriget och inte minst flygvapnet. Vi får följa Wellmunds egna tankar som är intressanta med tanke på hans egna perspektiv på kriget och dem faror han blir utsatt för. För mig som inte är så insatt i 1940 talets flygvapen fick mig en ordentlig fakta lektipn inom ämnet som jag uppskattade.
Sammanfattningsvis så är boken klart läsvärd om man har ett grundaat intresse inom ämnet. Personnligen vill jag ge den betyget 7/10, mycket på grund av att slutet hänförde mig.
Kommentarer
Trackback
