twok

I förrgår hände något otroligt. Om man anser att Mona Lisa är otrolig eller att pyramiderna är otroliga eller kanske att första rymdresan var otrolig så är det ingenting i jämförelse med detta!
     Jag gick till jobbet en helt vanligt fredag efter att ha varit på promenad på Karl Johans gade! Jobbet rullade på som vanligt, jackor inn jackor ut, dricks in, ciggaretpacket ut. dagen verkade att anta vanlig karaktär med lång väntan och fulla gäster.
    Efter första halvlek får jag höra ett ryckte. Ett ryckte som får mig till idel öra. Jag följer ryktet och det leder mig till Pablo. Pablo, våran fjolårs bartender. Han jobbade i baren på andra våning när vi jobbade på gästgiveriet förra året.
     Jag söker upp honom och han sluter en ögat i en i en flörtig gest, den såkallade typiska Pablo hälsningen. Han kännde igen mig och vi utbytte artighetsfraser. Jag kunnde inte berga mig utan jag rakt på sak, jag var tvungen att veta om ryktet talade sanning.
     Pablo sken upp vid min förfrågan och berättade med glädje hur han arbetat på Grand Hotel på Karl Johans gade kvällen innan. Han hade passerat ett bord med två gäster när han hade stannat upp. Han fann något bekant i den ena individen och bestämde sig för att ta kontakt. Pablo klev fram och hörde efter om gästerna var nöjda med allt och fick ett svar på ren Skottsk dialekt. Efter att, som han uttykte det, ha slitit blicken från gästens vackra bordsdam så föll alla bitar på plats.
     Mannen som satt framför honom var ingen mindre än Den döda älskaren, Spelkaraktären, den store kunen av sparta Gerard "Leonidas" Butler! Kan ni tänka er, jag har befunnit mig inom en radie av 500 m från Gerard Butler. För er som inte snappade upp det så gick på Karl Johans gade, utanför Grand Hotel den dagen Pablo hade träffat Gerard Butler där. Detta har resulterat i att jag har kännt mig lite bättre än alla andra de senaste dagarna.
     Detta var allt från mig Over and out!