twok

Den gröna ringen blinkade igång, grönt igen, tur, det är en ständig väntan i rädsla på att en dag få se att det röda ljuset fylla cirkeln. 120 cm ifrån den 52 tums stora ytan, snart fylld av liv och nya upplevelser. Med den bågformade svarta handkontrollen manuvrerar jag mig i genom den krångliga menyn och får tillslut en brefing på vad mina närmsta 20 minuter kommer att ägnas åt.
    Jag får lära mig gå, krypa, åla, spana och springa på nytt. Men därefter är det i full gång, det skjuts och dundrar på alla håll och kanter, jag skriker ut min order samtidigt som jag försöker stoppa blödning på en skadad kamrat.
     Så fort du tar klivet in i Opration Flashpoint 2 så är realismen ett faktum. Det är inte att överleva som är problemet, det är inte att eliminera FI som är problemet utan det är att se kräken. Hade det inte varit för navigeringshjälpen längst upp på skärmen så hade jag nog snubblat över va ända Kines eller sprungit in i pansarfordonet som stod gömt bakom buskaget. Trots att jag känner ett litet missnöje med grafiken och kontrollen så har spelet en realism som man inte finner någon annan stans.
     Vill ni veta mer om just Opration Flashpoint 2 så ligger nu en recension uppe på press2play.tv.

This is Twok!