63. nittiotvålimjoners dyngnet
Nu är vi tillbaks efter en lång promenad på Oslos gator. Säkerhets arbetet var något av det största jag varit med om. I varje gatuhörn stod en polis, på var sidogata till ett viktigt objekt stod piketbussarna på rad. Poliser i reflexvästar, skinnjackor, med tårgas, batonger, pistoler, lätta automatvapen och tyngre automatvapen patrullerade gatorna av och an. Det bör tillägas att norska polisen i vanliga fall inte ens bär tjänstevapen men med tanke på dagens paranoida situations hade var polis jag såg hämtat ut sitt.
I luften cirkulerade minst två polishelikoptrar och även en vad jag förmodar var från försvaret. På hustaken och i fönster omkring Grandhotell fanns poliser posterade.
Det var tämligen svårt att ta sig fram på Oslos gator idag. Från Grand hotell och upp till slottet var avspärrat och många gator runt omkring också.
Efter ett misslyckat försök att få en överblick över situationen så började vi gå längs avspärrningarna för att ta oss runt. När vi trodde at vi tagit oss förbi det avspärrade området så ser vi en stor grupp människor plus en stillastående spårvagn. Efter att ha tagit sig närmare så ser vi även polisbilar och tunt beväpnade poliser. Efter att ha stått och funderat en stund börjar det plötsligt passera polismotorcyklar, polisbilar, piketbussar, civilpolisbilar, ny vaxade bilar med flaggor på, stora stats jeepar med sirener och ambulanser. Strax efter att konvojen passerat kliver poliserna åt sidan och släpper fram vardagstrafiken.
Nyfikenheten tog överhand och jag steg fram till en av poliserna och frågade vad det var som hade passerat. Nu tycker ni säkert att detta var en dum fråga med tanke på vad det är för dag idag, men jag ville vara på säkra sidan och veta vad jag hade fått bevittna så jag frågade. Polisen försökte dölja sin förvåning men svarade ändå lugnt "det var Amerikas president".
Fredspriset delas ut i Oslos rådshus vere vid Akkersbrygga. Därför så började vi leda våra steg ner mot hamnen, och efter att ha i 20-30 min stått på fel sida av Rådshuset och skådat alla B-kändisar som smitit in bakvägen så fann vi oss en plats vid Rådhusets ingång. Platsen var väl kanske inte den bäste efter som vi inte kunde se ingången därifrån.
Platsen var bevakad av ung tio tungt beväpnade poliser och under tiden vi stod där så anlände ytterligare ca tjugo. Det vi dock inte visste då var att på var sidogata stod piketbussarna på rad och bara 50 m från där vi stod var piketstyrkan uppställd ikläd hjälm och uniform.
Efter en lång väntan med lite in droppande säkerhetspersonal så anlände konvojen i hög hastighet till ljudet från klockspelen. Bilarna försvann ur sikte och publiken som hade platser där det gick att skymta ingången jublade, och kort efter att bilarna anlänt så hade dem vänt och var påväg tillbaka.
Vi säg inte så mycket men vi kan anta att i någon av dessa bilar så satt han. Världens fredsmäklare, rasdiskrimineringens skiljevägg, folkets man, mannen som har i särklas mest mark i världen, eller rätt och slätt "Amerikas president". Mr Barack Obama.
Ps. Om ni går in på metrobloggen.se/camillahall om ung två veckor så kommer bilder på händelsen visas.
I luften cirkulerade minst två polishelikoptrar och även en vad jag förmodar var från försvaret. På hustaken och i fönster omkring Grandhotell fanns poliser posterade.
Det var tämligen svårt att ta sig fram på Oslos gator idag. Från Grand hotell och upp till slottet var avspärrat och många gator runt omkring också.
Efter ett misslyckat försök att få en överblick över situationen så började vi gå längs avspärrningarna för att ta oss runt. När vi trodde at vi tagit oss förbi det avspärrade området så ser vi en stor grupp människor plus en stillastående spårvagn. Efter att ha tagit sig närmare så ser vi även polisbilar och tunt beväpnade poliser. Efter att ha stått och funderat en stund börjar det plötsligt passera polismotorcyklar, polisbilar, piketbussar, civilpolisbilar, ny vaxade bilar med flaggor på, stora stats jeepar med sirener och ambulanser. Strax efter att konvojen passerat kliver poliserna åt sidan och släpper fram vardagstrafiken.
Nyfikenheten tog överhand och jag steg fram till en av poliserna och frågade vad det var som hade passerat. Nu tycker ni säkert att detta var en dum fråga med tanke på vad det är för dag idag, men jag ville vara på säkra sidan och veta vad jag hade fått bevittna så jag frågade. Polisen försökte dölja sin förvåning men svarade ändå lugnt "det var Amerikas president".
Fredspriset delas ut i Oslos rådshus vere vid Akkersbrygga. Därför så började vi leda våra steg ner mot hamnen, och efter att ha i 20-30 min stått på fel sida av Rådshuset och skådat alla B-kändisar som smitit in bakvägen så fann vi oss en plats vid Rådhusets ingång. Platsen var väl kanske inte den bäste efter som vi inte kunde se ingången därifrån.
Platsen var bevakad av ung tio tungt beväpnade poliser och under tiden vi stod där så anlände ytterligare ca tjugo. Det vi dock inte visste då var att på var sidogata stod piketbussarna på rad och bara 50 m från där vi stod var piketstyrkan uppställd ikläd hjälm och uniform.
Efter en lång väntan med lite in droppande säkerhetspersonal så anlände konvojen i hög hastighet till ljudet från klockspelen. Bilarna försvann ur sikte och publiken som hade platser där det gick att skymta ingången jublade, och kort efter att bilarna anlänt så hade dem vänt och var påväg tillbaka.
Vi säg inte så mycket men vi kan anta att i någon av dessa bilar så satt han. Världens fredsmäklare, rasdiskrimineringens skiljevägg, folkets man, mannen som har i särklas mest mark i världen, eller rätt och slätt "Amerikas president". Mr Barack Obama.
Ps. Om ni går in på metrobloggen.se/camillahall om ung två veckor så kommer bilder på händelsen visas.
Kommentarer
Trackback
