HLR for Dummies
Att skriva studier kan låta som något man helst av allt vill undvika att spendera sin tid med, men det är något som jag finner vara både lärorikt och stimulerande. Med att skriva studier så lär man sig inte bara användbar fakta utan även en stor dos helt oanvändbara statistik som jag nog aldrig kommer att få användning för. Bland den sortens statistik gjorde jag idag en synnerligen ovanlig med roande upptäckt.
Jag håller nu på att skriva en litteraturstudie om hjärt och lungräddning (HLR). Så när jag idag var och grävde i all statistik som publicerats i ämnet så sprang jag på den roande upptäckten. I en artikel som jämförde olika HLR metoder, så hade statistik förts hur vidare den svenska befolkningen valt HLR metod. Det visade sig att av 11 275 registrerade fall så hade 73% utfört standard HLR (enligt svenska riktlinjer), 10% hade utfört så endast bröstkompressioner (hands-only cpr) och av okänd anledning hade hela 17% genomfört endast mun-mot-mun in-blåsningar.
Enligt många länders riktlinjer för HLR så är endast bröst kompressioner accepterat då den upprätthåller en ständig cirkulation. Standard HLR med sin kompressioner och in-blås (30:2) Upprätthåller både cirkulationen samtidigt som den med korta uppehåll ger ventilations möjlighet för att hjälpa kroppen till bättre syresättning.
Men vad jag inte kan förstå är varför någon har fått för sig att endast ge en döende människa, med avsaknad av puls, endast in-blås? Vart finns logiken i att "någons hjärta har stannat, jag borde nog blåsa in lite luft i lungorna på kroppen"? Personligen känns det resonemanget lite som att byte motorolja när hel ljuset är trasigt! Men det är bara min åsikt.
Over and out!
Att skriva studier kan låta som något man helst av allt vill undvika att spendera sin tid med, men det är något som jag finner vara både lärorikt och stimulerande. Med att skriva studier så lär man sig inte bara användbar fakta utan även en stor dos helt oanvändbara statistik som jag nog aldrig kommer att få användning för. Bland den sortens statistik gjorde jag idag en synnerligen ovanlig med roande upptäckt.
Jag håller nu på att skriva en litteraturstudie om hjärt och lungräddning (HLR). Så när jag idag var och grävde i all statistik som publicerats i ämnet så sprang jag på den roande upptäckten. I en artikel som jämförde olika HLR metoder, så hade statistik förts hur vidare den svenska befolkningen i livräddande syfte valt HLR metod. Det visade sig att av 11 275 registrerade fall så hade 73% utfört standard HLR (enligt svenska riktlinjer), 10% hade utfört så endast bröstkompressioner (hands-only cpr) och av okänd anledning hade hela 17% genomfört endast mun-mot-mun in-blåsningar.
Enligt många länders riktlinjer för HLR så är endast bröst kompressioner accepterat då den upprätthåller en ständig cirkulation. Standard HLR med sin kompressioner och in-blås (30:2) Upprätthåller både cirkulationen samtidigt som den med korta uppehåll ger ventilations möjlighet för att hjälpa kroppen till bättre syresättning.
Men vad jag inte kan förstå är varför någon har fått för sig att endast ge en döende människa, med avsaknad av puls, endast in-blås? Vart finns logiken i att "någons hjärta har stannat, jag borde nog blåsa in lite luft i lungorna på kroppen"? Personligen känns det resonemanget lite som att byte motorolja när helljuset är trasigt! Men det är bara min åsikt.
Over and out!
